Öland runt till fots

Deltagare: Monica W, Monika C, Monika B, Marianne och Karin

När: Söndagen 10 februari 2019

Antal steg: 13 500

Längd: 8,8 km

Tid. Vi åkte från Icas parkering  kl 9.00 och var hemma cirka 15.00 . Promenad inkl rast 3 timmar och 20 minuter

Väder: Solen bröt igenom då och då och värmde, några plusgrader och stundvis rätt kraftig sydlig vind.

 

 

I Mariannes och Monica Ws bil körrde vi söderut och befann oss plötsligt vid Sandby borg. Där skulle ju bara startbilen stå, så tillbaka till Gårdby för att leta oss ner till hamnen där och ställa en bil. Väl tillbaka vid Sandby borg påbörjade vi vår vandring.

Snön var borta men det var en massa vatten överallt. Till en början gick vi på en liten väg utmed kusten. Lätt och enkelt. Vägen tog slut men det var fortfarande ganska lätt att gå. Ibland nere på stenarna vid vattnet och ibland på strandängar och ibland i tång. Vi fick gå runt vattensamlingar och stundvis hoppa på tuvor. Marianne fastnade på en tuva och vi bildade kedja för att lotsa ut henne. Monica Ws ena fot försvann i ett slukhål men drogs enkelt upp.

Här och var fanns små sjöbodar i olika skick. Vissa hade rasat eller var på väg, andra var påbyggda med verandor, några var varsamt restaurerade, andra mer lagade med det som fanns till buds. 

Efter ca 5 km rastade vi på Södra Näsbys marker. Vinden låg på  och vi hittade en sjöbod som var ett perfekt vindskydd. Tyvärr stod den blåmålade träsoffan på andra sidan, men starka krafter bar den runt så att vi kunde sitta och äta våra äggsmörgåsar och Monica Ws goda kakor samt himmelsk choklad från Berlin (hitfraktad av Karin)

Efter fikat började det dyka upp fler och fler murar och eltrådar. Marianne som är vår modigaste elprovarperson tog vant tag i trådarna och vi andra kunde säkert krypa igenom. Men sedan kom taggtrådarna. Det var 6-7 trådar spända. Vi undrade vilka djur som kunde ha funnits där innanför. Då blev det svårare, men eftersom vårt valspråk är Det går att komma fram, så löste vi det också och tog oss fram till Åbybäcken som nu mer likande en strid fors. Vi kunde se bilen på andra sidan, men hur skulle vi komma över utan att gå ända upp till landsvägen. Marianne hivade upp en lång stadig planka på axeln och vi började leta efter ett ställe att bygga en bro på. Vi gick spanande längs bäcken och fick syn på en redan exiterande bro bestående av två runda stockar. De såg inte tillförlitliga att gå på utan att riskera att ramla i det kalla och ganska djupa vattnet. Skulle vi krypa, nja inte helt säkert det heller, men att sitta grensle och hasa sig fram... jo det skulle nog gå. Det gick och under mycket skratt tog vi oss över. Jag hade stövlar och kunde därför utan risk doppa fötterna i vattnet. De andra fick försöka hålla upp dem.  Karin hade inte stövlar och blev ganska blöt, men bilen var nu nära.  

Ett avslutningshopp lyckades vi också prestera efter en härlig, rolig, spännande dag på södra Öland.