Etapp 11 Össby - Södra udden

 Söndag  14 maj 2017
 
Deltagare: Marianne B, Monica W och Monika B
 
Steg:  ca 24 000
 
Längd: 14,44 km enligt Runkeeper. Vi gick inte den rakaste vägen precis. Se kartan längre ner bland bilderna.
 
Väder: Solen försökte ta sig igenom och när den lyckades var det riktigt varmt och skönt. Cirka 10 grader tror jag
 
Tid: Vi åkte kl 08.00 från Borgholm och var hemma vid ca 16.00.  Promenaden tog 5 timmar inklusive pauser.
 
Vi ställde en bil i Össby och lyckades med knapp nöd undvika att lägga den andra bilnyckeln där.  Enorma gullviveängar mötte oss nere vid havet. Det var otroligt vackert, solglittrande hav och helt gult på marken. Några orkideer och mandelblom såg vi också.  
Det var lättgånget längs med stranden oftast. Vit sand, ängsmark men även vissa lite steningare partier.  En långsmal ö av sand eller kaske ett rev gjorde att vi kände oss som utomlands ibland.
Efter 6-7 km tog det stopp vid stt staket till fågelskyddsområde. Nu i maj kunde vi inte passera där. Men det är väl bara att gå upp lite från stranden och gå längre upp tänkte vi...... Vi försökte, men det var inte så lätt. Dels fanns det en hel del tjurar, som vi antagligen hade kunnat ta oss igenom men det var kärrmark, staket och riktigt blött. Det här går inte tänkte vi flera gånger. Men vi är ju inte de som ger oss så lätt. Vi klev över och under elstaket, med el på. Vi fick alla våra stötar. Vi tog oss över murar med många lösa stenar. Vi tog oss igenom ogenomträngliga snår och obruten terräng.
Till vår glädje nådde vi en fin stig som vi följde till Ås kyrka. Där tänkte vi att vi nog skulle kunna gå in på schäferiängarna och genom Ottenby lund, men vi hittade ingen förbindelse dit.
Det blev asfaltvägen till Ottenby där vi åt vår matsäck ( äggmackor, muffins, Ballerinakex och kexchoklad med kaffe) Två av tre hade glömt mugg till kaffet, men det är vi vana att lösa.. Bord och bänkar fanns vid kungsgården
De sista 4 km ner till den andra bilen nere vid södra udden gick vi på västra sidan  bland får och kor. 
En dam i en husbil fångade vårt avslutshopp på bild.
Här ser man en sandö utanför stranden. Nu närmar vi oss fågelskyddsområdet.
 
 
det var lätt att vada ut till ön om man hade velat
tång, sand, sten och gräsmark gjorde underlaget varierande
det gällde att hitta ett lagom mjukt underlag att sätta fötterna på
korsande diken fanns också men efter lite letande hittade vi smala passager som vi kunde hoppa över
 Nu kommer vi inte längre längs stranden
  
här har vi just parkerat bilen och ger oss iväg med glatt mod ned mot vattnet
det var en konstig sten...den måste undersökas
 ser den likadan ut på alla sidor?
aha, det var ett hus
 gullvivor, gullvivor, gullvivor, överallt gullvivor i början
det måste dokumenteras
 men inte bara gullvivor
ända ner till vattnet växte de
många fina sandstränder passerade vi men även steningare partier
mandelblom visar vägen mot sommaren
det fanns ett staket längs med stranden som vi just nu befinner oss väster om
utsikten var andlös vacker 
två glada vandrare innan strapatserna börjar
"om vi släpar fram den här blir det nog lättare attt komma över elstaketet"  Jovisst blev det det, men ännu lättare var att gå en meter till höger där det inte var något staket
 det var nästan så att man hade kunnat tänka sig ett dopp
men lite för stenigt
så inget bad den här gången
vissa strandpartier var fulla av musselskal. Jag har lärt barnbarnen att skilja på blåmussla, hjärtmussla, sandmussla och östersjömussla
 
bra och stadiga skor behövs på de steniga bitarna
men det fanns härliga sandstränder också
här blev det ett kortare stopp....
men inget fika än utan vandra vidare var det som gällde
en installation?
allt ska undersökas
 nu befann vi oss på sjösidan av staketet medan dessa kompisar var på insidan och följde oss en bit på vägen
nu letar vi väg upp förbi fågelskyddsområdet
här är det fortfarande relativt framkomligt
vatten, dy och tjurar på ena sidan eltråden och snårskog på andra sidan muren, dessutom åt fel håll, men det fanns inga alternativa vägar här
att ungå elstötar gick inte helt
 
äntligen torrare mark
 och öppet
 fortfarande  lite åt fel håll men framkomligt
 Vi har hittat en stig och kan nu slänga kopinnen. Att hitta stigen var en lättnad
 en liten paus nu när vi vet att vi kommer att hitta tillbaks till civilisationen
här har boskapen ändrat färg
 mitt ute i ödemarken fanns denna skylt.  Vi tog det försiktigt
 men så enkelt som att följa en slät stig blev det så klart inte
 Ås kyrka öppnar sig framför våra ögon. Den ligger så vackert
 men att komma dit.....
 ska vi fika vid hembygdsstugan,, nej vi går in i Ottenby lund, sa vi....
 Det blev ända fram till kungsgården vi fick gå innan vi hittade något ställe att fika på
 
 
 redo för de sista 4 kilometrarna ner till fyren
 
 Även där fanns det murar
 med lösa stenar
 
 
 
 och snåriga vägval. Det finns en led men den lyckades vi komma bort från
 värre snår har vi varit med om så detta gick galant
 
 
 skosnören måste knytas ibland
ölandstok
 Vi ser fyren
 det var lite blött här med så tuvhoppning slapp vi inte
 man blir lycklig av att se sig runt omkring här
 Marianne hittade en dam som kunde ta kort på vårt glädjehopp i slutet
 På vägen hem var det som förr , att man fick stanna för korna skulle hem och mjölkas
 fler skosnören som gick upp
 ibland var murarna höga att komma över
 en återblick när vi förflyttade oss från ett strandnära läge till ett mer landnära
 roligt har vi hela tiden
 
 
så skönt att veta var vi är och vara torrskodda
ingen rädder för korna här...
gullvivor och maskrosor i början av vandringen
det låter så härligt om musselskalen
redo för den elfte etappen
två damer och en sten
 två damer framför en sten
förlöparen kollar att vägen är bra
en liten omväg kan man säga att vi gick
stättor fanns på några ställen
 men oftast inte
 på ena sidan trädet låg en tacka med sina lamm och på andra sidan var vi
 
fikapausen var efterlängtad den här gången
 fler som är sugna
 utanför Össby
 det här är verklgen Öland