Etapp 13: Böda - Wikegårds camping

Måndag 7 augusti 2017
 
Deltagare:  Monica C, Monica W, Monika B och Marianne
 
Steg: 47892
 
Längd: 32,44 km  enligt runkeeper
 
Väder: Strålande sol och ljumma fläktar
 
Tid: Vi startade kl 10.15 och var  i mål kl 20.30. Dvs 10 timmar och 15 minuter i bruttotid.  7timmar och 15 minuter i effektiv rörelse
 
Efter en härligt god frukost på Böda hotell körde Inger och Monica W ner MW:s bil till Wikegårds camping.  Vi skickade med Inger våra väskor med övernattningsgrejor och vinkade farväl till henne. Det var så roligt att du kunde komma upp, Inger och förgylla vår kväll.  Under tiden medan vi väntade på MW gick vi andra och tittade på Böda station som hyr ut stugor och rum veckovis. Jättefint
Klockan blev kvart över 10 innan vi kom iväg.
Vi började i magiskt vacker skog bland ormbunkar med förmiddagssol som silade ner mellan träden. Här passerade vi olika campingar, bland annat Böda camping, en kristen camping där det var alldeles fullt med folk och aktiviteter. Någon annan camping var lite mindre. Här finns något för alla smaker och alla hade nära till fina bad.
Det var lättgånget i den fina skogen. Vi gick längs olika stigar. Målet för vårt första stopp var Sonjas camping eller något liknande, där vi tänkte inta lunch. Idag kunde vi inte ha med oss äggmackor. hemifrån.  Terrängen blev lite värre och det var en hel del kor överallt. Men på ett ställe var det bara tjurar och de var ganska stora. Vi beslöt då att gena över vattnet till Karsnabben eller Bodudden (har glömt vilken det var). Vattnet var kallare än igår men framför allt var det massor med tång, fåglar och flugor. Vi vadade i gyttjig tång upp över vaderna med en obeskrivlig doft i början. Väl framme vid andra sidan blev det djupt intill stranden, så vi fick gå tillbaka en liten bit innan vi kunde ta oss upp. Här fyllde vi på energin med lite kexchoklad och nötbars. Sedan var det vara att gå och gå och gå. Strandängarna vid Alvara mm är fantastiska, men det tog sin tid. Vi passerade Löttorps camping men vi vandrade ända nere vid vattnet och det var en bit upp till restaurangen. Sonjas passerade vi också och kom till Sandby precis intill. Där på campingen hade de stängt sitt gatukök. Ingen mat... Vi fick gå tillbaks till Sonjas som hade pizza, hamburgare och kebabtallrik och dammsugare och godis. Klockan var framåt halv 4 och vi var hungriga och hade gått kanppt hälften.
Efter maten blev vi piggare och kunde fortsätta. Naturen var så vacker och vi fick påfyllning hela tiden av vackra bilder. Ibland var det svårt att ta sig fram utmed vattnet och vi hamnade en bit upp. Med tanke på att vi ville komma hem innan natten  och jobb morgonen efter gick vi på en bit där uppe. Men sedan tänkte vi att vi kan nog gå mellan vägarna ner till vattnet efter Kvarnstad.  Tja kunde och kunde... Skogen såg stundtals ogenomtränglig ut, men alltd var det någon av oss som hittade en passage. Nässlorna verkade enorma, men pinnar och ryggsäckar höll dem borta nödtorftigt. Enkla stenmurar verkade svåra att komma över men då kan man krypa under där det runnit vatten tidigare. Elstängsel... tja det är vi vana vid. Fram kom vi alltså. Den sista biten vid Högenäs orde var återigen lättgången och otroligt vacker i kvällsljuset. Klockan var halv 9 när vi nådde bilen. Då värkte ben och kroppar. Vi hittade en engelsk tjej som tog kort av oss när vi hoppade. Vi fick hoppa 5 gånger innan korten blev bra. Det KÄNDES i benen.  När vi kom hem stapplade vi ur bilen och in, med värkande ben, blåsor mm men glada och lyckliga
 
 
 
 
En liten vilostund innan dagens etapp med en kaffe från frukostbordet
 
 
 
 
Dags att vinka hej då till Inger som kom upp och övernattade med oss. Det var jättekul att du kom Inger.
Här har vi Böda stationshus
Redo för dagens etapp
Inger ger oss glada lyckönskningar som vi bar med oss hela dagen
Här är vi alla fem.
Kan man annat än att njyúta av så vacker skog (och vackra vandrare)
Marianne är glad att få ge sig iväg. Hon har inga mil från igår i benen
Visst är det gott för själen
Nu går vi söderut.  Är vi hemma innan natten? Javisst det här går nog fort.....
Ner till badet fanns många olika vägar. Vi tog dock inte dem, vi hade ju långt att gå..
omvärlden finns med hela tiden också
Just här var det inte kul.....
I början bar tången med sedan sjönk vi ner i illaluktande sörja
väl i vattnet var det grumligt till en början, så man såg inte stenar och tång, men det var mest sand
En snapchat till barn och barnbarn på våra strapatser
Jaha, det var visst lite djupare intill land där vi tänkte landstiga
Monica spanar var vi kan gå i land. Det var rätt kallt om benen, men man vande sig
Mängder av maneter låg i rosa stråk i vattnet
Här hittade vi ett ställe vi kunde ta oss iland på. Ingen ville återvända genom tånggyttjan
en bild som är rätt vanlig på Öland 
Här behövdes kexchoklad. Tack MW
 
 
Både elstängsel, taggtråd och stenmur kräver samarbete
Ibland finns det rräd som underlättar passagen
Att ryggsäckar är bra på att hålla undan eltråd är en bra kunskap
Så skönt när vi slipper stängsel
Korna har det gott här. Vi med
Här finns parkeringsplats om man skulle behöva
 
Ja vad vi fick vänta. Det var rätt långt att gå hit
Men bättre sent än aldrig
På ett ställe fick vi gå så här fint
Grindar börjar vi bli rätt bra på att ta oss öever
här var det lite tuvigt och blött 
Det gäller att ta det försiktigt så att vi inte river murar. Det får man inte utan tillstånd
Ibland blev det så här lättgånget
och ibland var det taggar och snår och hinder
Ibland tog stigen slut
Ibland var det bara träd överallt
Ibland undrade iv om det skulle gå att komma fram
Man fick inte halka efter för då hittade man inte varandra i det här stiglösa partiet
Här var det gott om stooora brännnässlor
som sagt ibland undrade vi hur vi skulle komma vidare
 
Här är vi ute. Vi fick gå via en tomt som vette mot urskogen, men det var intgen hemma som väl var
 
Källa gamla kyrka passerade vi
eller ödekyrkan som vi fortfarande kallar den
När man inte kommer över en mur får man gå under den. Tur att det var torrt och att vi inte fick en sten i huvudet
Här finns gott om vackra marker ner mot vattnet
Nu  vid detta landmärke är vi nära målet
Benen värker men humöret är på topp
Skuggorna börjar bli långa. Klockan är 8 på kvällen
 
Kvällsljuset ger en mild ton
Den sista biten in till campingen
Visst är Öland vackert
Nu kan vi se slutmålet
Trots 32 km i benen i dag orkar vi hoppa
Dessa promenader fyller på energi. Det syns tydligt här ( Efteråt stapplade vi de få stegen till bilen)