Etapp 17 Sandby borg -- Gårdby hamn

Deltagare: Monica W, Monika C, Monika B, Marianne och Karin
När: Söndagen 10 februari 2019
Antal steg: 13 500
Längd: 8,8 km
Tid. Vi åkte från Icas parkering  kl 9.00 och var hemma cirka 15.00 . Promenad inkl rast 3 timmar och 20 minuter
Väder: Solen bröt igenom då och då och värmde, några plusgrader och stundvis rätt kraftig sydlig vind.
 
 
I Mariannes och Monica Ws bil körrde vi söderut och befann oss plötsligt vid Sandby borg. Där skulle ju bara startbilen stå, så tillbaka till Gårdby för att leta oss ner till hamnen där och ställa en bil. Väl tillbaka vid Sandby borg påbörjade vi vår vandring.
Snön var borta men det var en massa vatten överallt. Till en början gick vi på en liten väg utmed kusten. Lätt och enkelt. Vägen tog slut men det var fortfarande ganska lätt att gå. Ibland nere på stenarna vid vattnet och ibland på strandängar och ibland i tång. Vi fick gå runt vattensamlingar och stundvis hoppa på tuvor. Marianne fastnade på en tuva och vi bildade kedja för att lotsa ut henne. Monica Ws ena fot försvann i ett slukhål men drogs enkelt upp.
Här och var fanns små sjöbodar i olika skick. Vissa hade rasat eller var på väg, andra var påbyggda med verandor, några var varsamt restaurerade, andra mer lagade med det som fanns till buds. 
Efter ca 5 km rastade vi på Södra Näsbys marker. Vinden låg på  och vi hittade en sjöbod som var ett perfekt vindskydd. Tyvärr stod den blåmålade träsoffan på andra sidan, men starka krafter bar den runt så att vi kunde sitta och äta våra äggsmörgåsar och Monica Ws goda kakor samt himmelsk choklad från Berlin (hitfraktad av Karin)
Efter fikat började det dyka upp fler och fler murar och eltrådar. Marianne som är vår modigaste elprovarperson tog vant tag i trådarna och vi andra kunde säkert krypa igenom. Men sedan kom taggtrådarna. Det var 6-7 trådar spända. Vi undrade vilka djur som kunde ha funnits där innanför. Då blev det svårare, men eftersom vårt valspråk är Det går att komma fram, så löste vi det också och tog oss fram till Åbybäcken som nu mer likande en strid fors. Vi kunde se bilen på andra sidan, men hur skulle vi komma över utan att gå ända upp till landsvägen. Marianne hivade upp en lång stadig planka på axeln och vi började leta efter ett ställe att bygga en bro på. Vi gick spanande längs bäcken och fick syn på en redan exiterande bro bestående av två runda stockar. De såg inte tillförlitliga att gå på utan att riskera att ramla i det kalla och ganska djupa vattnet. Skulle vi krypa, nja inte helt säkert det heller, men att sitta grensle och hasa sig fram... jo det skulle nog gå. Det gick och under mycket skratt tog vi oss över. Jag hade stövlar och kunde därför utan risk doppa fötterna i vattnet. De andra fick försöka hålla upp dem.  Karin hade inte stövlar och blev ganska blöt, men bilen var nu nära.  
Ett avslutningshopp lyckades vi också prestera efter en härlig, rolig, spännande dag på södra Öland.
5 glada damer redo för att ge sig ut
tur att det fanns en väg i början för det var blött överallt
här var det lätt att ta sig över
men ibland var det torrare att gå bredvid vägen
sjöbodar och ekor fanns det gott om
 
och murar likaså
här var det nära att liten tuva stjälpte stort lass
vilket håll ska vi gå åt? En härlig sandstrand stötte vi på
ännu ett lättgånget parti med vacker utsikt
men det var ständigt vatten att ta sig över
samarbete krävs om man ska komma igenom
det är enklare att ta sig över ibland
några få stättor fanns. De är guld värda. Kan man kanske konstruera en lätt, hopfällbar portabel stätta?
ibland ger sig någon ut på egna äventyr och tar en annan väg
stengetter kände vi oss som här
soffan flyttades till läsidan
äggmackorna smakar såå gott ute
Karin är välutrustad så det känns tryggt att hon är med
tur att vi är spänstiga fortfarande
Först man över bron. Kunde man hasa sig fram?? Jo det gick
inte lätt att hålla fötterna ovan vattnet
men kul var det
överfarten innehöll också en balansövning på slutet
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Målet i sikte
men Åbybäcken är bred
 
 
 
Vi är framme
 
 
 
 
 
Hej och hopp Etappen är avklarad
Provhopp
Man får akta sig för plankan
 
 
 
 
 
 
Visst är den vacker
 
något vingligt
Här försvinner foten ner
Räddningsinsatsen påbörjas
 
 
Detta tog vi oss igenom oskadda
 

Kommentera här: