Öland runt till fots

Etapp 10: Degerhamn - Ottenby/södra udden

20 mars 2017, 09:51

Deltagare: Monica W, Monika B, Marianne, Ingrid, Birgitta

Steg: Ca 28.000 (21,7 km)

Längd: 19,22 km enligt Runkeeper

Väder: -1 på morgonn. +2 när vi började och +4 när vi slutade. Strålande sol i början och slutet, lite disigt emellan. Relativt vindstilla

Tid: Vi åkte vid kl 08.00 från Borgholm och var hemma 16.30. Promenaden var från 9.45 - 15.15 dvs 5 1/2 timme

Vi startade i Degerhamn, där det fanns en iordninggjord stig med trappor och skyltar. Men lite längre söderut hamnade vi längs med havet på stranden. Så vackert men så svårgånget, fötterna sjönk ner bland sand och småstenar.

Det var en blandad promenad mellan stenstrand, sand, stigar, åkerkanter och vägar. Vi var ordentligt trötta i ben och kropp på slutet. Vi hörde lärkorna drilla och tofsviporna lät sitt vårläte runt om oss. Hägrar, skarvar och svanar såg vi också och sälar.

En riktig vårpromenad.

Här kör Göran till badet och Marianne och jag ger oss ut. Det var frost och sol

Vi hittade en vandringsstig i Degerhamn som blev vår startpunkt

så vi traskade iväg

det var soligt och skönt, lite kyligt i luften men solen värmde gott

minnesmärken efter en svunnen tid fanns överallt här

tre valv att gå under

här hade någon underlättat för oss att komma upp

men som vanligt var det inte alldeles lättgånget överallt

en fantastisk röd "vägg" upp från stranden. Rödfyr tror jag alunslagg

vi gick bland stenarna nere vid vattnet här en bit söder om Degerhamn med rödfyr? bakom oss

Berggrunden på Öland innehåller kalksten men också alunskiffer. Det lade grunden till en industri (den äldsta som fortfarande är i drift) som producerat alun, kalk, cement och tegel. Här finns miljontals kubikmeter bränd skiffer, rödfyr, i enorma högar som ligger kvar i området efter flera hundra år brytning. GPS-koordinater: X 6246495, Y 1537265 Alun användes på garn för att få färgen att fästa bättre och för beredning av hudar och papper. Man använde också bergoljerik alunskiffer som bränsle när det var ont om ved. Än idag används alun som blodstillande preparat vid rakning. Alunskifferns mäktighet är störst på Ölands sydligaste del och avtar sedan successivt mot norra delen av ön. Nära södra udden mäter lagren 24 meter. Alunskiffer är uppbyggd av lerpartiklar och innehåller varierande mängd organiskt material. Den öländska berggrunden lutar mot öster vilket gör att alunskiffern har blottats i landborgskanten på västra sidan av Öland. Skifferklinten är en viktig referenslokal för fossil. Exempel på fossil funna här är en liten trilobit - Agnostus Pisiformis, endast centimetern lång. Degerhamn är landets mest välbevarade bruksmiljö för aluntillverkning. Från Degerhamn (diger = stor) har skeppats sten och bränd kalk sedan 1600-talet. Den 40 meter höga skorstenen vid Ölands alunbruk minner om en storindustri. Som mest har det funnits 20 fältugnar.

På "väggen" bakom oss ser man tydligt olika lager

det gula här var mycket poröst

här kan man se de olika färgerna på stenarna vi gick bland. Det gula faller lätt sönder

en detaljstudie av "väggen" upp från stranden

det var brant och gick inte att ta sig upp för

men lite längre söderut kom vi äntligen upp från den svårgångna sand/stenstranden. Det rasade lätt när man skulle ta sig upp, så en hjälpande hand behövdes

att hjälpas åt väcker många glada skratt.... när vi nästan rasar ner igen

här är vi upp på mer lättgångna marker vid södra bruket där minnesmärken från brännugnar och aktivitet finns kvar

arbetarlängorna finns också kvar här

en tussilago stack upp bland stenarna. Våren är på väg !!

här fanns också gott om blåsippor

Ingrid hade med sig energigivande choklad, för det var inte dags att fika än, trots att Monica W hade hittat många fina fikaplatser.

en chokladbit och en bit lättgången väg, då kör vi på igen

ganska snart var vi nere vid stranden igen och traskade på i den lösa stenen

det gällde att hålla tungan rätt i mun så man inte gled iväg

vackrare än så här kan man knappt gå med havet precis intill och solen på blå himmel ovanför

ibland var det mycket tång och det gällde att passa sig så att man inte sjönk ner i vattnet

här försökte vi gå över en mur men det var för mycket törne och vi fick vända ner till sjön igen

äntligen fika invid en stenmur i en liten svacka intill ett naturreservat som ev hette Strandhagen

mackor med stekt ägg såklart och kaffe

glömda muggar var det gott om idag men det löste sig så alla kunde dricka sitt kaffe.

det går ingen nöd på oss. Monica W hade bakat morotskakor och Marianne hade bakat kolakakor

här är morotskakan. Det var en riktigt läckerbit

Birgitta hade med sig en fickplunta med whisky. En liten mun till Marianne

och en till Monica

och en till Ingrid

och en till Gittan så klart

då var vi redo för nya strapatser och klättringar

några av oss valde att gå över hindren

medan andra valde att krypa under

8 svanar låg på rad och spanade mot Kalmar

här var det en väg igen som vi kunde gå på

många vackra vyer ut över havet

här var det blött

så vi fick hjälpa varandra att vara lätta på foten

på torr mark igen

en minipaus behövs ibland

solen glittrade i vattnet och det var så vackert att det tog andan ur oss ibland

här kom vi fram till Grönhögen och passerar Erica Höglunds lilla gallericafé

lite klättring igen, en genväg ??

två steg upp och ett ner ungefär när vi försökte ta oss upp

men upp kom vi

ännu ett minnesmärke om all aktivitet som funnits här inte allt för länge sedan

dags för skobyte för nu såg det ut att bli mer lättgånget fram till fyren

lite sandstrand och solglitter i vattnet. Men det blev inget dopp idag. Ingen hade tagit med sig handduk

visst är det vackert med hav och sol och tång och sten

hopp över en yster bäck

nu är vi framme vid Karl Xs jaktmur

Hertig Karl Gustaf, senare Karl X Gustaf hade Öland som förläning när han 1653 lät bygga denna mur. Den drygt 2 meter höga muren sträcker sig rakt över hela ö, från kust till kust. Muren skulle bli ett jättelikt vilthägn för att stänga inne hjortarna på kungsgårdens marker. Trots detta byggnadsverk lär de ändå ha funnits hjort på bägge sidor av muren. Däremot stängde den ute allmogens djur från den kungliga jaktmarken.

Muren var nog inte så mycket till vilthägn utan mera ett skrytbygge som visade på makt och storhet, den gav dessutom kungsgården en imponerande inramning. Byggkostnaden var låg. Materialet fanns på alvaret i form av kalkstensflisor och arbetskraften var gratis. Här fick allmogen på södra Öland bidra med skattedagsverken.

den var inte så lätt att komma över

här fick vi ta till samarbetet igen

kan jag själv ?eller tar du emot mig, Ingrid

oj då här sjönk man visst ner

ensam är inte stark utan hjälpamde händer behövs här

här kommer sista kvinna över

med ett elegant hopp klarar hon sig helskinnad ner (utan hjälp)

här var det mjukare och mer lättgånget. Vi sjöng lite Klas klättermus-sånger

och enklare att ta sig över murar

framme i Ottenby vid Kungsgården

Nu är vi nästan framme tänkte de flesta av oss men 4,1 km kvar.....

lite råd om sådd ges också också under promenaden

vi missade stigen längs vattnet (trodde den var för blöt) och gick asfaltvägen. Nu var våra ben och kroppar ordentligt möra så det värkte överallt. Men tofsviporna for omkring oss oh lärkan drillade och solen lyste klart igen